Jag kan ärligt säga att jag inte vet vad varken min hjärna, hjärta eller själ gör just nu.
Jag kan ärligt säga att jag är trött på det. Jag vill att det ska vara på mina villkor på något sätt.. Hur ska det gå till? Jag äger inte dig, jag kan inte säga hur jag vill att du ska bete dig.

Samtidigt är jag så jävla stolt över, nja mig själv tror jag, för att det är såhär. Jag blir så otroligt glad av dig nästan oavsett vad du gör och det betyder något extremt mycket. Jag kopplar så himla mycket jag gör, ser och tänker på till dig. Till allt som hänt, till saker jag vill ska hända och till saker som ska hända.
Ena stunden är jag så jävla emot dig och allt du gör&gjort. Andra är jag så jävla glad att du ens finns. Bara att se en bild på dig, att tänka på dig, att få se en bild av dig på insidan av mina ögonlock värmer något otroligt inombords. Jag känner kärlek.
Alltid&föralltid, föralltid&alltid. Så vet jag att någon del av dig finns där. I den minsta delen som existerar i mitt hjärna, mitt hjärta & min själ. Där finns du, jag vet det. Absolut säker på att det alltid kommer betyda någonting för mig. Jag kan satsa mitt liv på det. Jag kommer komma ihåg allting, för det betyder något.

you make it real for me.

Återigen har jag skrivit ett inlägg till dig som beskriver. Något som är så himla konstigt för jag kan själv inte tänka på hur det är riktigt. När jag skriver kommer det ut i bokstäver och ord jag inte visste att jag kände.
Jag bara älskar det här, allt som kommer med den här resan gör det för en anledning. Någonting som gör skillnad. Sån jävla stor kärlek kring&till detta finns inom mig. Jag tror att jag vill sprida den och dela med mig.

baby don't worry, you are my only. you be my only. no need to worry.