det är sjukt. ett tusen fem hundra dagar sen jag stod på parkeringen vid heron city och tänkte tanken "jävlar.. han va ju ganska snygg..." jag har sagt det så många gånger, jag vet. men jag är så glad att jag tänkte tanken!
tiden går så sjukt fort och jag förstår inte vart dagarna tar vägen. många dagar är superfina och bra minnen.
andra dagar vill jag bara ta bort allting och släppa taget. men jag vet innerst inne att det kommer bli så jävla svårt när den dagen kommer. (OM den kommer)

tacksam är bara förnamnet.

ser ni leendet?
såna stunder och de gånger han verkligen visar att han bryr sig och uppskattar det jag gör.
det är det som gör allting värt.
och att N&J också råkar vara två av de tre bästa grabbarna i världen är bara ett stort +