Idag befann jag mig i Boo Kyrka med många andra..
Vi tog farväl av en av de finaste människorna jag känt.
Från förskolan då vi var 6 år upp till 6:an då vi var 12 år.
Jag satt och tänkte på våra minnen idag.
Alla gånger vi började bråka så jag rymde från dig och din pappa kom ikapp och hämtade mig så åkte vi tillbaka och åt pannkakor.
Alla gånger vi spelade "min pojkvän" spelet.
Alla gånger vi cyklade.
Alla gånger vi satt och tittade på frågesportsspelen.
Jag bara önskar att jag hade fått träffa dig en gång till innan du lämnade oss.

Att se skylten på din kista. 1993-2011. Det är så jävla orättvist!
Allting var så himla fint.
Jag hoppas att du känner hur alla saknar och älskar dig fortfarande.
Tack för att du var min vän och fanns där!
<3