Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Jag kommer ihåg 29 augusti. Föll direkt. På kvällen följer ni mig hem så jag inte ska gå fel på vägen tillbaka. Går fel ändå. Jag kommer ihåg 30 augusti. Du går in genom dörrarna. Svart linne, ser tatueringarna. Fast. Dagarna går. Sitter bakom på lektionerna. Tittar på dig och inte på tavlan. kommer ihåg den vita skjortan du bar då. Kommer ihåg när jag bad någon annan lägga till dig på fb för att jag inte vågade. Sekunden efter du accepterat la jag till. Kommer ihåg meddeladet jag fick den 17 september. Ett grattis i efterskott. Hur gullig du var, hur nervös jag var. Du frågade vad min typ var, jag svarade jag vet inte. För jag kunde ju inte säga; mörkt halvlångt hår, tatueringar, skägg, fina ögon. För det är ju exakt som du. Du bjöd på fika den 22 september. Du följer med till 46an blandannat den 23 september. När ni lämnat mig hemma klockan elva, får jag ett sms från dig där du skriver att jag är fin. Jag blir lycklig i hela kroppen. På natten kommer du och sover hos mig. Första kyssen. Så jävla nervös. Det jag bara kunde drömma om hände. Dagarna fortsatte. 4 oktober<3. Världens finaste människa fanns i min närhet. Det gick upp och ner. Alla hjärtans dag var bäst. Blev officiellt tillsammans däromkring. 17 mars rasade min värld. Jag har sedan dess försökt och hoppats. Jag vill bara vara med dig. <3 Grattis på din 22-årsdag. (Jag tror faktiskt att jag älskar dig)